Lana Brunell

Krönikor

Det är dags för avslutning

Snart är det nytt år. Med nya löften. Men det kräver ofta vissa avslut. Att man sätter punkt för något. Typ rökandet. Eller som i mitt fall, jobbet.
Efter tjugofem år på Sveriges Radio är det dags för ett avslut där.
Göra något annat. Byta miljö. Byta bransch. Byta sammanhang. Få nya intryck. Nya arbetskamrater. Lära nytt.

Läs mer: Det är dags för avslutning

Kör aldrig nercabbat på motorvägen med en undulat i baksätet

Det var en strålande majdag för några veckor sedan. Familjen hade åkt till landet. Jag skulle komma efter när jag slutat jobba. Det skulle även Tulle göra. Vår blåa undulat, som blev ensam efter att Bigga Maggan, som var en vacker grå engelsk undulatska, gick och dog i vintras. Hon var tam. Satt på handen och åt från våra tallrikar. Tulle har varit livrädd för oss från första stund. Så när Maggan försvann bestämde jag mig för att tämja honom. Det har gått ganska bra. Vi börjar bli kompisar. Han härmar mina visslingar och flyger och möter mig när jag kommer hem. Självklart hänger han med till landet.

Läs mer: Kör aldrig nercabbat på motorvägen med en undulat i baksätet

Underkategorier

Krönikor

Var är mina gröna fingrar?

Förlåt. Jag har behandlat er illa. Försökt utrota er. Tack för att ni varit starka och inte gett upp. Utan envist fortsatt att ploppa upp både här och där. Nu är ni överallt.

Läs mer...

Nu är det jul igen

Igen?! Det känns ju som det var nyss vi firade jul.
Och då har vi ändå hoppat över ett år i vår familj. Något jag hade lite ångest över. Tänkte att barnen i värsta fall skulle få grava besvär av att vi bröt den så djupt inrotade jultraditionen, och bara drog i väg. Utan en endaste julklapp. Utan att ha köpt julgran. Utan att ha kämpat ihop ett pepparkakshus. Tänk om sönerna för alltid skulle minnas DEN julen som den värsta i deras liv. Tänk om de i framtiden skulle berätta för sina barn och barnbarn om hur besvikna de var DEN julen då ingenting var sig likt.

Läs mer...